EU: s system för handel med utsläppsrätter EU: s system för handel med utsläppsrätter är en hörnsten i EU: s politik för att bekämpa klimatförändringar och dess nyckelverktyg för att minska utsläppen av växthusgaser kostnadseffektivt. Det är världens första stora kolmarknad och är fortfarande den största. opererar i 31 länder (alla 28 EU-länder plus Island, Liechtenstein och Norge) begränsar utsläppen från mer än 11 000 anläggningar för tung energianvändning (kraftverkets starka industrianläggningar) och flygbolag som trafikerar dessa länder täcker cirka 45 av EU: s växthusgasutsläpp. Ett keps - och handelssystem EU: s system för handel med utsläppsrätter arbetar enligt principen om handel och handel. En keps bestäms av den totala mängden vissa växthusgaser som kan utföras av anläggningar som omfattas av systemet. Kepsen sänks över tiden så att totala utsläpp faller. Inom kretskortet erhåller eller köper företag utsläppsrätter som de kan handla med varandra efter behov. De kan också köpa begränsade mängder internationella krediter från emissionsbesparande projekt runt om i världen. Gränsen för det totala antalet tillgängliga utsläppsrätter garanterar att de har ett värde. Efter varje år måste ett bolag ge upp tillräckligt med utsläpp för att täcka alla sina utsläpp, annars kommer böter att åläggas. Om ett företag minskar sina utsläpp kan det hålla reservkvoten för att täcka sina framtida behov eller sälja dem till ett annat företag som saknar utsläppsrätter. Handel ger flexibilitet som säkerställer att utsläppen skärs, där det kostar minst att göra det. Ett robust koldioxidpris främjar också investeringar i ren teknik med låg koldioxidutsläpp. Huvuddragen i fas 3 (2013-2020) EU: s system för handel med utsläppsrätter ligger nu i sin tredje fas, väsentligt annorlunda än fas 1 och 2. De viktigaste förändringarna är: En enda EU-täckande utsläppsränta gäller i stället för det tidigare systemet med nationella caps. Auktion är standardmetoden för fördelning av utsläppsrätter (i stället för gratis tilldelning) och harmoniserade fördelningsregler gäller för de utsläppsrätter som fortfarande ges bort gratis Mer sektorer och gaser inkluderade 300 miljoner utsläppsrätter avsatta i New Entrants Reserve för att finansiera utplaceringen av innovativ förnybar energiteknik och koldioxidinfångning och lagring genom NER 300-programmet. Sektorer och gaser som omfattas Systemet omfattar följande sektorer och gaser med fokusera på utsläpp som kan mätas, rapporteras och verifieras med hög noggrannhet: koldioxid (CO 2) från kraft - och värmeproduktion energiintensiva industrisektorer inklusive oljeraffinaderier, stålverk och produktion av järn, aluminium, metaller, cement , kalk, glas, keramik, massa, papper, kartong, syror och organiska organiska ämnen kommersiell luftfarts nitroxid (N 2 O) från produktion av salpetersyra, adipinsyra och glyoxylsyror och glyoxalperfluorkolväten (PFC) från aluminiumproduktion. Deltagande i EU ETS är obligatorisk för företag inom dessa sektorer. men i vissa sektorer ingår endast anläggningar över en viss storlek vissa små installationer kan uteslutas om regeringar införtar finanspolitiska eller andra åtgärder som kommer att minska sina utsläpp med motsvarande mängd inom luftfartssektorn, till och med 2016 gäller EU-utsläppsrätterna endast för flygningar mellan flygplatser i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Att leverera utsläppsreduktioner EU: s emissionshandelsavtal har visat att prisupptagning på kol och handel med det kan fungera. Utsläppen från anläggningar i ordningen faller som avsedda med cirka 5 jämfört med början av fas 3 (2013) (se 2015-siffror). 2020. Utsläppen från de sektorer som omfattas av systemet kommer att vara 21 lägre än 2005. Utveckla kolmarknaden Upprättad 2005 är EU ETS världens första och största internationella handel med utsläppsrätter, som står för drygt tre fjärdedelar av internationell kolhandel. EU: s system för handel med utsläppsrätter är också inspirerande för utvecklingen av handel med utsläppsrätter i andra länder och regioner. EU syftar till att koppla EU: s ETS till andra kompatibla system. Huvudsaklig EU ETS-lagstiftning Karbonmarknadsrapporter Revision av EU: s system för utsläppsrätter för fas 3 Genomförande Lagstiftningshistoria för direktiv 200387EC Arbete före kommissionens förslag Kommissionens förslag från oktober 2001 Kommissionens reaktioner på behandlingen av förslaget i rådet och parlamentet (inklusive rådets gemensamma ståndpunkt) Öppen alla frågor Frågor och svar på det reviderade systemet för handel med utsläppsrätter för EU (december 2008) Vad är syftet med utsläppshandeln Syftet med EU: s system för handel med utsläppsrätter är att hjälpa EU: s medlemsstater att uppnå sina åtaganden att begränsa eller minska växthusgasen utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt. Att låta deltagande företag köpa eller sälja utsläppsrätter innebär att utsläppsminskningar kan uppnås till minst kostnad. EU: s ETS är hörnstenen i EU: s strategi för bekämpning av klimatförändringar. Det är det första internationella handelssystemet för koldioxidutsläpp i världen och har varit i drift sedan 2005. Från och med den 1 januari 2008 gäller det inte bara de 27 EU-medlemsstaterna utan även de övriga tre medlemmarna av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Norge, Island och Liechtenstein. Det täcker för närvarande över 10 000 installationer inom energi och industrisektorer som tillsammans står för nästan hälften av EU: s utsläpp av CO2 och 40 av dess totala utsläpp av växthusgaser. Ett ändringsförslag till EU: s emissionshandelsdirektiv som godkändes i juli 2008 kommer att medföra luftfartssektorn från 2012. Hur fungerar utsläppshandeln? EU: s utsläppshandelssystem är ett keps - och handelssystem, det vill säga det täcker den totala tillåtna utsläppsnivån men , inom den gränsen, tillåter deltagare i systemet att köpa och sälja utsläppsrätter som de behöver. Dessa ersättningar är den gemensamma handelsvalutan i hjärtat av systemet. Ett bidrag ger innehavaren rätt att avge ett ton CO2 eller motsvarande mängd annan växthusgas. Kepsen på det totala antalet utsläppsrätter skapar knapphet på marknaden. Under den första och andra handelsperioden inom ramen för systemet var medlemsstaterna skyldiga att utarbeta nationella fördelningsplaner som fastställer deras totala utsläppsminskningsnivå och hur många utsläppsrätter som varje anläggning i deras land mottar. Vid slutet av varje år måste anläggningar överlämna utsläppsrätter som motsvarar deras utsläpp. Företag som håller sina utsläpp under nivån på sina utsläppsrätter kan sälja sina överskjutande utsläppsrätter. De som står inför svårigheter att hålla sina utsläpp i linje med sina utsläppsrätter har val mellan att vidta åtgärder för att minska sina egna utsläpp, såsom att investera i mer effektiv teknik eller använda mindre koldioxidintensiva energikällor eller köpa de extra utsläpp som de behöver på marknaden, eller en kombination av de två. Sådana val kan sannolikt bestämmas av relativa kostnader. På så sätt minskar utsläppen varhelst det är mest kostnadseffektivt att göra det. Hur länge har EU ETS fungerat EU: s ETS lanserades den 1 januari 2005. Den första handelsperioden löpte i tre år fram till slutet av 2007 och var en inlärning genom att göra fas för att förbereda sig för den avgörande andra handelsperioden. Den andra handelsperioden började den 1 januari 2008 och löper i fem år fram till slutet av 2012. Betydelsen av den andra handelsperioden beror på att den sammanfaller med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, under vilken EU och andra industriländer måste uppfylla sina mål för att begränsa eller minska utsläppen av växthusgaser. För andra handelsperioden har EU: s utsläpp av utsläppsminskningar minskat till omkring 6,5 under 2005 års nivåer för att säkerställa att EU som helhet och medlemsstaterna individuellt levererar sina Kyoto-åtaganden. Vilka är de viktigaste lärdomarna av erfarenheten hittills EU: s emissionshandelsavtal har satt upp ett pris på kol och visat att handeln med utsläpp av växthusgaser fungerar. Den första handelsperioden etablerades framgångsrikt med fri handel med utsläppsrätter i hela EU, införde den nödvändiga infrastrukturen och utvecklade en dynamisk kolmarknad. Miljömässiga fördelar i den första fasen kan vara begränsade på grund av överdriven fördelning av utsläppsrätter i vissa medlemsstater och vissa sektorer, främst beroende på en förlust av utsläppsprognoser innan verifierade utsläppsdata blev tillgängliga enligt EU: s system för utsläppsrätter. När offentliggörandet av verifierade utsläppsdata för 2005 lyfte fram denna överallokering, reagerade marknaden som förväntat genom att sänka marknadspriset på utsläppsrätter. Tillgängligheten med verifierade utsläppsdata har gjort det möjligt för kommissionen att se till att kapaciteten på nationella anslag under andra fasen fastställs till en nivå som leder till reala utsläppsminskningar. Utöver behovet av verifierade data har erfarenheten hittills visat att större harmonisering inom EU: s system för utsläppsrätter är absolut nödvändigt för att EU ska uppnå sina mål för utsläppsminskningar åtminstone kostnad och med minimala konkurrenssnedvridningar. Behovet av mer harmonisering är tydligast med hänsyn till hur kappan på de totala utsläppsrätterna fastställs. De två första handelsperioderna visar också att väldigt olika nationella metoder för fördelning av utsläppsrätter till anläggningar hotar rättvis konkurrens på den inre marknaden. Vidare behövs en större harmonisering, förtydligande och förfining i fråga om systemets omfattning, tillgången till krediter från utsläppsminskningsprojekt utanför EU, villkoren för att koppla EU: s system för utsläpp till utsläppshandeln på annat håll och övervakning, kontroll och rapporteringskrav. Vilka är de viktigaste ändringarna i EU: s system för utsläppsrätter och hur kommer de då att gälla De överenskomna konstruktionsförändringarna kommer att gälla från och med den tredje handelsperioden, dvs. januari 2013. Medan förberedande arbete kommer att inledas omedelbart kommer gällande regler inte att ändras till januari 2013 för att säkerställa att lagstadgad stabilitet upprätthålls. EU: s system för handel med utsläppsrätter i den tredje perioden kommer att vara ett effektivare, mer harmoniserat och rättvisare system. Ökad effektivitet uppnås genom en längre handelsperiod (8 år istället för 5 år), en robust och årligen minskande utsläppstak (21 minskning 2020 jämfört med 2005) och en betydande ökning av auktionsvolymen (från mindre än 4 i fas 2 till mer än hälften i fas 3). Mer harmonisering har kommit överens om på många områden, bland annat med avseende på cap-setting (ett EU-stort lock i stället för nationella kapslar i fas 1 och 2) och reglerna för övergångsfri tilldelning. Systemets rättvisa har ökat avsevärt genom övergången till EU-omfattande regler för fri fördelning för industrianläggningar och genom införandet av en omfördelningsmekanism som ger nya medlemsstater rätt att auktionera fler utsläppsrätter. Hur jämför den slutliga texten med det ursprungliga kommissionens förslag De klimat - och energimål som överenskommits vid Europeiska rådets vårmöte 2007 har bibehållits och den övergripande arkitekturen i kommissionens förslag om EU: s utsläppsrätter är fortfarande intakt. Det vill säga att det kommer att finnas ett EU-täckande lock på antalet utsläppsrätter och detta lock kommer att minska årligen längs en linjär trendlinje, som kommer att fortsätta efter utgången av den tredje handelsperioden (2013-2020). Huvudskillnaden jämfört med förslaget är att auktionering av utsläppsrätter kommer att fasas in långsammare. Vilka är de viktigaste förändringarna jämfört med kommissionens förslag Sammanfattningsvis är de viktigaste ändringarna i förslaget följande: Vissa medlemsstater får frivilligt och tillfälligt undantag från regeln att inga utsläppsrätter ska tilldelas kostnadsfritt till elproducenter från och med 2013. Det här alternativet att göra undantag är tillgängligt för medlemsstater som uppfyller vissa villkor som gäller anslutningen av elnätet, andel av ett enda fossilt bränsle i elproduktion och BNPkapital i förhållande till genomsnittet för EU-27. Dessutom kan mängden gratis utsläppsrätter som en medlemsstat tilldelar kraftverk begränsas till 70 koldioxidutsläpp av relevanta anläggningar i fas 1 och sänks därefter under åren. Vidare kan fri tilldelning i fas 3 endast ges till kraftverk som är i drift eller under uppbyggnad senast slutet av 2008. Se svar på fråga 15 nedan. Det kommer att finnas mer information i direktivet om vilka kriterier som ska användas för att bestämma sektorer eller delsektorer som anses vara utsatta för en betydande risk för koldioxidläckage. och ett tidigare datum för offentliggörande av kommissionens lista över sådana sektorer (31 december 2009). Dessutom kommer anläggningar i alla exponerade industrier att få 100 gratis utsläpp i den utsträckning som de använder den mest effektiva tekniken när det gäller en översyn av ett tillfredsställande internationellt avtal. Den fria allokeringen till industrin är begränsad till andelen utsläpp av dessa industrier i de totala utsläppen 2005-2007. Det totala antalet utsläppsrätter som tilldelas gratis till anläggningar inom industrisektorerna kommer att minska årligen i linje med minskningen av utsläppstaket. Medlemsstaterna kan också kompensera vissa anläggningar för CO 2 - kostnader som överförs i elpriserna om CO 2 - kostnaderna annars skulle kunna utsätta dem för risk för koldioxidläckage. Kommissionen har åtagit sig att ändra gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd i detta hänseende. Se svar på fråga 15 nedan. Nivån på auktionering av utsläppsrätter för icke exponerad industri kommer att öka på linjärt sätt som kommissionen föreslagit, men snarare än att nå 100 år 2020 kommer det att uppgå till 70 för att uppnå 100 till 2027. Enligt kommissionens förslag Kommer 10 av utsläppsrätterna för auktionering att omfördelas från medlemsstater med hög inkomst per capita till dem med låg inkomst per capita för att stärka den senare ekonomiska kapaciteten att investera i klimatvänlig teknik. En avsättning har lagts till för en annan omfördelningsmekanism med 2 av auktionerade utsläppsrätter för att ta hänsyn till medlemsstater som 2005 hade uppnått en minskning av minst 20 utsläpp av växthusgaser jämfört med referensåret enligt Kyotoprotokollet. Andelen auktionsintäkter som medlemsstaterna rekommenderas att använda för att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringar, huvudsakligen inom EU, men också i utvecklingsländer, höjdes från 20 till 50. Texten ger en tillägg till den föreslagna tillåtna nivån användningen av JICDM-krediter i 20-scenariot för befintliga operatörer som fick de lägsta budgetarna att importera och använda sådana krediter i förhållande till tilldelningar och tillgång till krediter under perioden 2008-2012. Nya sektorer, nya aktörer under perioderna 2013-2020 och 2008-2012 kommer också att kunna använda krediter. Den totala mängden krediter som kan användas kommer emellertid inte att överstiga 50 procent av minskningen mellan 2008 och 2020. På grund av en strängare utsläppsminskning i samband med ett tillfredsställande internationellt avtal skulle kommissionen kunna tillåta ytterligare tillgång till CER och ERU för operatörer i gemenskapssystemet. Se svar på fråga 20 nedan. Intäkterna från auktionering av 300 miljoner utsläppsrätter från reserven för nya aktörer kommer att användas för att stödja upp till 12 demonstrationsprojekt för koldioxidupptagning och förvaring och projekt som visar innovativ teknik för förnybar energi. Ett antal villkor är knutna till denna finansieringsmekanism. Se svar på fråga 30 nedan. Möjligheten att välja bort små förbränningsanläggningar förutsatt att de är föremål för likvärdiga åtgärder har utvidgats till att täcka alla små anläggningar oavsett verksamhet, utsläppströskeln har ökats från 10 000 till 25 000 ton koldioxid per år och kapacitetsgränsen som Förbränningsanläggningar måste uppfylla dessutom har ökat från 25 MW till 35 MW. Med dessa ökade tröskelvärden blir andelen täckta utsläpp som potentiellt kan uteslutas från systemet för handel med utsläppsrätter betydande och följaktligen har en avsättning lagts till för att möjliggöra en motsvarande minskning av EU-täckningen på utsläppsrätter. Kommer det fortfarande att finnas nationella fördelningsplaner? I sina nationella handlingsplaner för de första (2005-2007) och andra (2008-2012) handelsperioderna bestämde medlemsstaterna den totala kvantiteten utsläppsrätter som ska utfärdas och hur dessa skulle tilldelas de berörda anläggningarna. Detta tillvägagångssätt har genererat betydande skillnader i fördelningsregler, vilket ger upphov till varje medlemsstat för att gynna sin egen industri och har lett till stor komplexitet. Från och med den tredje handelsperioden kommer det att finnas en gemensam EU-täckning och utsläppsrätter kommer att fördelas på grundval av harmoniserade regler. Nationella fördelningsplaner kommer därför inte att behövas längre. Hur kommer utsläppstaket i fas 3 att fastställas Reglerna för beräkning av EU-täckande cap är följande: Från och med 2013 kommer det totala antalet utsläppsrätter att minska årligen på linjärt sätt. Utgångspunkten för denna rad är den genomsnittliga totala kvantiteten utsläppsrätter (fas 2-cap) som ska utfärdas av medlemsstaterna för perioden 2008-12, justerat för att återspegla systemets bredda räckvidd från och med 2013 samt alla små installationer som medlemmen Stater har valt att utesluta. Den linjära faktorn med vilken årsbeloppet ska minska är 1,74 i förhållande till fas 2-locket. Utgångspunkten för bestämning av den linjära faktorn på 1,74 är den 20 totala minskningen av växthusgaser jämfört med 1990, vilket motsvarar en 14 minskning jämfört med 2005. En större minskning krävs emellertid av EU: s ETS, eftersom det är billigare att minska utsläpp i ETS-sektorerna. Divisionen som minimerar den totala reduktionskostnaden är följande: En 21 minskning av utsläppen från EU: s utsläppsrörsektorer jämfört med 2005 år 2020, en minskning med cirka 10 jämfört med 2005 för de sektorer som inte omfattas av EU: s system för utsläppsrätter. Den 21 minskningen år 2020 resulterar i ett utsläppsränta på 2020-utsläpp med högst 1720 miljoner utsläppsrätter och innebär en genomsnittlig fas 3-cap (2013-2020) på cirka 1846 miljoner utsläppsrätter och en minskning med 11 jämfört med fas 2-capen. Alla angivna absoluta siffror motsvarar täckningen vid början av den andra handelsperioden och tar därför inte hänsyn till luftfart som kommer att läggas till 2012 och andra sektorer som kommer att läggas till i fas 3. Slutliga siffror för de årliga utsläppstakarna i fas 3 kommer att fastställas och offentliggöras av kommissionen senast den 30 september 2010. Hur kommer utsläppstaket bortom fas 3 att bestämmas Den linjära faktorn 1,74 som används för att bestämma fas 3-kapaciteten kommer att fortsätta att gälla efter utgången av handelsperioden i 2020 och kommer att bestämma capen för fjärde handelsperioden (2021-2028) och därefter. Den kan revideras senast 2025. Faktum är att betydande utsläppsminskningar på 60-80 jämfört med 1990 kommer att behövas senast 2050 för att nå det strategiska målet att begränsa den globala genomsnittliga temperaturhöjningen till inte mer än 2C över preindustriella nivåer. Ett EU-täckande utsläppsrätter på utsläppsrätter kommer att fastställas för varje enskilt år. Kommer detta att minska flexibiliteten för de berörda installationerna Nej, flexibiliteten för installationerna kommer inte att minska alls. Under året ska de behöriga myndigheterna utfärda de utsläppsrätter som ska auktioneras och distribueras senast den 28 februari. Det sista datumet för operatörerna att lämna in utsläppsrätter är den 30 april året efter det år då utsläppen ägde rum. Så operatörer får kvoter för det aktuella året innan de måste överge utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp för föregående år. Ersättningar fortsätter att vara giltiga under handelsperioden och eventuella överskottsersättningar kan nu bankas för användning i efterföljande handelsperioder. I detta avseende kommer inget att förändras. Systemet kommer att förbli baserat på handelsperioder, men den tredje handelsperioden kommer att ligga åtta år, från 2013 till 2020, i motsats till fem år för andra fasen 2008-2012. För den andra handelsperioden bestämde medlemsstaterna generellt att fördela lika totala kvantiteter utsläppsrätter för varje år. Den linjära minskningen varje år från 2013 kommer bättre att motsvara de förväntade utsläppstrenderna under perioden. Vilka är de preliminära årliga utsläppsnivåerna för perioden 2013-2020? De preliminära årliga cap-siffrorna är följande: Dessa siffror är baserade på ETS: s tillämpningsområde som gäller i fas 2 (2008-2012) och kommissionens beslut om Nationella fördelningsplaner för fas 2, som uppgår till 2083 miljoner ton. Dessa siffror kommer att justeras av flera skäl. För det första kommer anpassningen att göras för att ta hänsyn till utvidgningarna av räckvidd i fas 2, förutsatt att medlemsstaterna underbygger och verifierar deras utsläpp som härrör från dessa förlängningar. För det andra kommer anpassningen att göras med avseende på ytterligare förlängningar av ETS: s räckvidd under den tredje handelsperioden. För det tredje leder eventuell opt-out av små installationer till en motsvarande minskning av locket. För det fjärde beaktar siffrorna inte inslaget av luftfart eller utsläpp från norge, Island och Liechtenstein. Kommer utsläppsrätter fortfarande tilldelas gratis Ja. Industrianläggningar kommer att få övergångsfri fördelning. Och i de medlemsstater som är berättigade till det frivilliga undantaget får kraftverk, om medlemsstaten bestämmer det, också få gratis utsläppsrätter. Det beräknas att minst hälften av de tillgängliga utsläppsrätterna från och med 2013 kommer att auktioneras. Medan majoriteten av utsläppsrätterna har tilldelats kostnadsfritt till installationer under första och andra handelsperioderna föreslog kommissionen att auktionering av utsläppsrätter skulle bli grundprincipen för tilldelning. Detta beror på att auktionering bäst säkerställer systemets effektivitet, öppenhet och enkelhet och skapar det största incitamentet för investeringar i en koldioxidsnål ekonomi. Den överensstämmer bäst med principen att förorenaren betalar och undviker att ge vanliga vinster till vissa sektorer som har gått över den teoretiska kostnaden för utsläppsrätter till sina kunder trots att de erhålls gratis. Hur kommer utsläppsrätterna att delas ut gratis Den 31 december 2010 kommer kommissionen att anta EU-omfattande regler som kommer att utvecklas enligt ett kommittéförfarande (kommittéförfarande). Dessa regler kommer att harmonisera allokeringarna fullständigt, och all verksamhet inom hela EU med samma eller liknande verksamhet kommer följaktligen att omfattas av samma regler. Reglerna kommer så långt som möjligt att säkerställa att fördelningen främjar koldränta teknologier. De antagna reglerna föreskriver att i så stor utsträckning som möjligt ska anslagen grundas på så kallade riktmärken, t. ex. ett antal utsläppsrätter per kvantitet historisk produktion. Sådana regler belönar operatörer som har vidtagit tidiga åtgärder för att minska växthusgaser, bättre återspeglar principen att förorenaren betalar och ger starkare incitament att minska utsläppen, eftersom anslagen inte längre skulle bero på historiska utsläpp. Alla anslag ska fastställas före början av den tredje handelsperioden och inga efterhandsjusteringar kommer att tillåtas. Vilka anläggningar kommer att få gratis tilldelningar och som inte kommer Hur kommer negativa effekter på konkurrenskraften att undvikas Med tanke på deras förmåga att vidarebefordra den ökade kostnaden för utsläppsrätter är full auktionering regeln från och med 2013 för elproducenter. Medlemsstater som uppfyller vissa villkor för deras sammankoppling eller deras andel av fossila bränslen i elproduktion och BNP per capita i förhållande till genomsnittet i EU-27 har dock möjlighet att tillfälligt avvika från denna regel i förhållande till befintliga kraftverk. Auktionsräntan 2013 ska vara minst 30 i förhållande till utsläppen under den första perioden och måste öka gradvis till 100 senast 2020. Om alternativet tillämpas måste medlemsstaten åta sig att investera i förbättring och uppgradering av infrastrukturen, ren teknik och diversifiering av deras energimix och leverantörskällor för ett belopp som i möjligaste mån motsvarar marknadsvärdet av den fria tilldelningen. I andra sektorer avvecklas tilldelningarna gradvis från och med 2013, med medlemsstaterna att komma igång vid 20 auktioner under 2013 och öka till 70 auktionering år 2020 i syfte att nå 100 år 2027. Ett undantag kommer dock att göras för installationer i sektorer som befinner sig utsatta för en betydande risk för koldioxidläckage. Denna risk skulle kunna uppstå om EU: s emissionshandelsprogram ökade produktionskostnaderna så mycket att företagen beslutade att flytta produktionen till områden utanför EU som inte är föremål för jämförbara utsläppsbegränsningar. Kommissionen kommer att bestämma berörda sektorer senast den 31 december 2009. För att göra detta kommer kommissionen att utvärdera bland annat huruvida de direkta och indirekta ytterligare produktionskostnader som orsakas av genomförandet av ETS-direktivet som andel av bruttovärdet läggs över 5 och huruvida totalvärdet av dess export och import dividerat med det totala värdet av omsättning och import överstiger 10. Om resultatet för något av dessa kriterier överstiger 30, skulle sektorn också anses vara utsatt för en betydande risk för koldioxidläckage. Anläggningar inom dessa sektorer skulle få 100 av deras andel i den årliga minskande totala kvoten av utsläppsrätter gratis. Andelen utsläpp av dessa industrier är bestämd i förhållande till totala utsläpp av utsläpp under 2005 till 2007. CO 2 - kostnader som överförs i elpriserna kan också utsätta vissa installationer för risk för koldioxidläckage. För att undvika sådan risk får medlemsstaterna bevilja ersättning för sådana kostnader. I avsaknad av ett internationellt avtal om klimatförändringar har kommissionen åtagit sig att ändra gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd i detta avseende. Enligt ett internationellt avtal som säkerställer att konkurrenter i andra delar av världen bär en jämförbar kostnad kan risken för koldioxidläckage vara försumbar. Därför kommer kommissionen senast den 30 juni 2010 att göra en fördjupad utvärdering av situationen för den energiintensiva industrin och risken för koldioxidläckage mot bakgrund av resultatet av de internationella förhandlingarna och med beaktande av eventuella bindande sektorsvisa avtal som kan ha ingåtts. Rapporten kommer att åtföljas av eventuella förslag som anses lämpliga. Dessa kan eventuellt inbegripa att upprätthålla eller justera andelen utsläppsrätter som kostnadsfritt erhålls till industrianläggningar som är särskilt utsatta för global konkurrens eller inbegripet importörer av de berörda produkterna i emissionshandelssystemet. Vem ska organisera auktionerna och hur kommer de att genomföras Medlemsstaterna kommer att ansvara för att de utsläppsrätter som ges till dem auktioneras. Varje medlemsstat måste besluta om den vill utveckla sin egen auktionsinfrastruktur och plattform eller om man vill samarbeta med andra medlemsstater för att utveckla regionala eller EU-omfattande lösningar. Fördelningen av auktionsrättigheterna till medlemsstaterna beror till stor del på utsläpp i fas 1 i EU: s system för handel med utsläppsrätter, men en del av rättigheterna kommer att omfördelas från rikare medlemsstater till fattigare för att ta hänsyn till lägre BNP per capita och högre utsikter för tillväxt och utsläpp bland de senare. Det är fortfarande så att 10 av rättigheterna till auktionstillägg kommer att omfördelas från medlemsstater med hög inkomst per capita till dem med låg inkomst per capita för att stärka den senare ekonomiska kapaciteten att investera i klimatvänlig teknik. En bestämmelse har emellertid lagts till för en annan omfördelningsmekanism med 2 för att ta hänsyn till medlemsstater som 2005 hade uppnått en minskning av minst 20 utsläpp av växthusgaser jämfört med referensåret enligt Kyotoprotokollet. Nio medlemsstater dra nytta av denna bestämmelse. Varje auktionering måste respektera reglerna för den inre marknaden och måste därför vara öppen för alla potentiella köpare på icke-diskriminerande villkor. Senast den 30 juni 2010 kommer kommissionen att anta en förordning (genom kommittéförfarandet) som kommer att tillhandahålla lämpliga regler och villkor för att säkerställa effektiva, samordnade auktioner utan att störa utsläppsmarknaden. Hur många utsläppsrätter kommer varje medlemsstats auktion och hur bestäms detta belopp Alla utsläppsrätter som inte tilldelas kostnadsfritt kommer att auktioneras. Totalt 88 av utsläppsrätter som ska auktioneras av varje medlemsstat fördelas på grundval av medlemsstaternas andel av historiska utsläpp enligt EU: s system för handel med utsläppsrätter. För solidaritet och tillväxt fördelas 12 av den totala kvantiteten på ett sätt som tar hänsyn till BNP per capita och resultaten enligt Kyotoprotokollet. Vilka sektorer och gaser som omfattas av 2013 ETS omfattar anläggningar som utför specificerade aktiviteter. Sedan starten har det täckt över vissa kapacitetsgränser, kraftverk och andra förbränningsanläggningar, oljeraffinaderier, koksugnar, järn - och stålverk och fabriker som tillverkar cement, glas, kalk, tegelsten, keramik, massa, papper och kartong. När det gäller växthusgaser täcker den för närvarande bara koldioxidutsläpp, med undantag för Nederländerna, som har valt utsläpp från kväveoxid. Från och med 2013 kommer omfattningen av ETS att utvidgas till att även omfatta andra sektorer och växthusgaser. Koldioxidutsläpp från petrokemikalier, ammoniak och aluminium kommer att inkluderas, liksom N2O-utsläpp från produktion av salpetersyra, adipinsyra och glyokalsyra och perfluorkolväten från aluminiumsektorn. Fångst, transport och geologisk lagring av alla utsläpp av växthusgaser kommer också att täckas. Dessa sektorer kommer att få ersättning gratis enligt EU-omfattande regler, på samma sätt som andra industrisektorer som redan omfattas. Från och med 2012 kommer luftfart också att ingå i EU: s system för utsläppsrätter. Kommer små installationer att uteslutas från omfattningen Ett stort antal installationer som emitterar relativt låga koldioxidutsläpp omfattas för närvarande av ETS, och det har uppkommit oro över hur kostnadseffektiviteten är för deras införlivande. Från och med 2013 får medlemsstaterna ta bort dessa anläggningar från ETS på vissa villkor. De berörda installationerna är de vars rapporterade utsläpp var lägre än 25 000 ton koldioxidekvivalenter i vart och ett av de tre år som föregår ansökningsåret. För förbränningsanläggningar gäller en extra kapacitetsgräns på 35 MW. Dessutom ges medlemsstaterna möjlighet att utesluta anläggningar som drivs av sjukhus. Installationerna kan uteslutas från ETS endast om de kommer att omfattas av åtgärder som kommer att uppnå ett motsvarande bidrag till utsläppsminskningar. Hur många utsläppskrediter från tredje länder kommer att tillåtas Under den andra handelsperioden tillåter medlemsstaterna sina operatörer att använda betydande mängder krediter som genereras av utsläppsrörande projekt som genomförs i tredjeländer för att täcka en del av sina utsläpp på samma sätt som de använder ETS-utsläppsrätter. The revised Directive extends the rights to use these credits for the third trading period and allows a limited additional quantity to be used in such a way that the overall use of credits is limited to 50 of the EU-wide reductions over the period 2008-2020. For existing installations, and excluding new sectors within the scope, this will represent a total level of access of approximately 1.6 billion credits over the period 2008-2020. In practice, this means that existing operators will be able to use credits up to a minimum of 11 of their allocation during the period 2008-2012, while a top-up is foreseen for operators with the lowest sum of free allocation and allowed use of credits in the 2008-2012 period. New sectors and new entrants in the third trading period will have a guaranteed minimum access of 4.5 of their verified emissions during the period 2013-2020. For the aviation sector, the minimum access will be 1.5. The precise percentages will be determined through comitology. These projects must be officially recognised under the Kyoto Protocols Joint Implementation (JI) mechanism (covering projects carried out in countries with an emissions reduction target under the Protocol) or Clean Development Mechanism (CDM) (for projects undertaken in developing countries). Credits from JI projects are known as Emission Reduction Units (ERUs) while those from CDM projects are called Certified Emission Reductions (CERs). On the quality side only credits from project types eligible for use in the EU trading scheme during the period 2008-2012 will be accepted in the period 2013-2020. Furthermore, from 1 January 2013 measures may be applied to restrict the use of specific credits from project types. Such a quality control mechanism is needed to assure the environmental and economic integrity of future project types. To create greater flexibility, and in the absence of an international agreement being concluded by 31 December 2009, credits could be used in accordance with agreements concluded with third countries. The use of these credits should however not increase the overall number beyond 50 of the required reductions. Such agreements would not be required for new projects that started from 2013 onwards in Least Developed Countries. Based on a stricter emissions reduction in the context of a satisfactory international agreement . additional access to credits could be allowed, as well as the use of additional types of project credits or other mechanisms created under the international agreement. However, once an international agreement has been reached, from January 2013 onwards only credits from projects in third countries that have ratified the agreement or from additional types of project approved by the Commission will be eligible for use in the Community scheme. Will it be possible to use credits from carbon sinks like forests No. Before making its proposal, the Commission analysed the possibility of allowing credits from certain types of land use, land-use change and forestry (LULUCF) projects which absorb carbon from the atmosphere. It concluded that doing so could undermine the environmental integrity of the EU ETS, for the following reasons: LULUCF projects cannot physically deliver permanent emissions reductions. Insufficient solutions have been developed to deal with the uncertainties, non-permanence of carbon storage and potential emissions leakage problems arising from such projects. The temporary and reversible nature of such activities would pose considerable risks in a company-based trading system and impose great liability risks on Member States. The inclusion of LULUCF projects in the ETS would require a quality of monitoring and reporting comparable to the monitoring and reporting of emissions from installations currently covered by the system. This is not available at present and is likely to incur costs which would substantially reduce the attractiveness of including such projects. The simplicity, transparency and predictability of the ETS would be considerably reduced. Moreover, the sheer quantity of potential credits entering the system could undermine the functioning of the carbon market unless their role were limited, in which case their potential benefits would become marginal. The Commission, the Council and the European Parliament believe that global deforestation can be better addressed through other instruments. For example, using part of the proceeds from auctioning allowances in the EU ETS could generate additional means to invest in LULUCF activities both inside and outside the EU, and may provide a model for future expansion. In this respect the Commission has proposed to set up the Global Forest Carbon Mechanism that would be a performance-based system for financing reductions in deforestation levels in developing countries. Besides those already mentioned, are there other credits that could be used in the revised ETS Yes. Projects in EU Member States which reduce greenhouse gas emissions not covered by the ETS could issue credits. These Community projects would need to be managed according to common EU provisions set up by the Commission in order to be tradable throughout the system. Such provisions would be adopted only for projects that cannot be realised through inclusion in the ETS. The provisions will seek to ensure that credits from Community projects do not result in double-counting of emission reductions nor impede other policy measures to reduce emissions not covered by the ETS, and that they are based on simple, easily administered rules. Are there measures in place to ensure that the price of allowances wont fall sharply during the third trading period A stable and predictable regulatory framework is vital for market stability. The revised Directive makes the regulatory framework as predictable as possible in order to boost stability and rule out policy-induced volatility. Important elements in this respect are the determination of the cap on emissions in the Directive well in advance of the start of the trading period, a linear reduction factor for the cap on emissions which continues to apply also beyond 2020 and the extension of the trading period from 5 to 8 years. The sharp fall in the allowance price during the first trading period was due to over-allocation of allowances which could not be banked for use in the second trading period. For the second and subsequent trading periods, Member States are obliged to allow the banking of allowances from one period to the next and therefore the end of one trading period is not expected to have any impact on the price. A new provision will apply as of 2013 in case of excessive price fluctuations in the allowance market. If, for more than six consecutive months, the allowance price is more than three times the average price of allowances during the two preceding years on the European market, the Commission will convene a meeting with Member States. If it is found that the price evolution does not correspond to market fundamentals, the Commission may either allow Member States to bring forward the auctioning of a part of the quantity to be auctioned, or allow them to auction up to 25 of the remaining allowances in the new entrant reserve. The price of allowances is determined by supply and demand and reflects fundamental factors like economic growth, fuel prices, rainfall and wind (availability of renewable energy) and temperature (demand for heating and cooling) etc. A degree of uncertainty is inevitable for such factors. The markets, however, allow participants to hedge the risks that may result from changes in allowances prices. Are there any provisions for linking the EU ETS to other emissions trading systems Yes. One of the key means to reduce emissions more cost-effectively is to enhance and further develop the global carbon market. The Commission sees the EU ETS as an important building block for the development of a global network of emission trading systems. Linking other national or regional cap-and-trade emissions trading systems to the EU ETS can create a bigger market, potentially lowering the aggregate cost of reducing greenhouse gas emissions. The increased liquidity and reduced price volatility that this would entail would improve the functioning of markets for emission allowances. This may lead to a global network of trading systems in which participants, including legal entities, can buy emission allowances to fulfil their respective reduction commitments. The EU is keen to work with the new US Administration to build a transatlantic and indeed global carbon market to act as the motor of a concerted international push to combat climate change. While the original Directive allows for linking the EU ETS with other industrialised countries that have ratified the Kyoto Protocol, the new rules allow for linking with any country or administrative entity (such as a state or group of states under a federal system) which has established a compatible mandatory cap-and-trade system whose design elements would not undermine the environmental integrity of the EU ETS. Where such systems cap absolute emissions, there would be mutual recognition of allowances issued by them and the EU ETS. What is a Community registry and how does it work Registries are standardised electronic databases ensuring the accurate accounting of the issuance, holding, transfer and cancellation of emission allowances. As a signatory to the Kyoto Protocol in its own right, the Community is also obliged to maintain a registry. This is the Community Registry, which is distinct from the registries of Member States. Allowances issued from 1 January 2013 onwards will be held in the Community registry instead of in national registries. Will there be any changes to monitoring, reporting and verification requirements The Commission will adopt a new Regulation (through the comitology procedure) by 31 December 2011 governing the monitoring and reporting of emissions from the activities listed in Annex I of the Directive. A separate Regulation on the verification of emission reports and the accreditation of verifiers should specify conditions for accreditation, mutual recognition and cancellation of accreditation for verifiers, and for supervision and peer review as appropriate. What provision will be made for new entrants into the market Five percent of the total quantity of allowances will be put into a reserve for new installations or airlines that enter the system after 2013 (new entrants). The allocations from this reserve should mirror the allocations to corresponding existing installations. A part of the new entrant reserve, amounting to 300 million allowances, will be made available to support the investments in up to 12 demonstration projects using the carbon capture and storage technology and demonstration projects using innovative renewable energy technologies. There should be a fair geographical distribution of the projects. In principle, any allowances remaining in the reserve shall be distributed to Member States for auctioning. The distribution key shall take into account the level to which installations in Member States have benefited from this reserve. What has been agreed with respect to the financing of the 12 carbon capture and storage demonstration projects requested by a previous European Council The European Parliaments Environment Committee tabled an amendment to the EU ETS Directive requiring allowances in the new entrant reserve to be set aside in order to co-finance up to 12 demonstration projects as requested by the European Council in spring 2007. This amendment has later been extended to include also innovative renewable energy technologies that are not commercially viable yet. Projects shall be selected on the basis of objective and transparent criteria that include requirements for knowledge sharing. Support shall be given from the proceeds of these allowances via Member States and shall be complementary to substantial co-financing by the operator of the installation. No project shall receive support via this mechanism that exceeds 15 of the total number of allowances (i. e. 45 million allowances) available for this purpose. The Member State may choose to co-finance the project as well, but will in any case transfer the market value of the attributed allowances to the operator, who will not receive any allowances. A total of 300 million allowances will therefore be set aside until 2015 for this purpose. What is the role of an international agreement and its potential impact on EU ETS When an international agreement is reached, the Commission shall submit a report to the European Parliament and the Council assessing the nature of the measures agreed upon in the international agreement and their implications, in particular with respect to the risk of carbon leakage. On the basis of this report, the Commission shall then adopt a legislative proposal amending the present Directive as appropriate. For the effects on the use of credits from Joint Implementation and Clean Development Mechanism projects, please see the reply to question 20. What are the next steps Member States have to bring into force the legal instruments necessary to comply with certain provisions of the revised Directive by 31 December 2009. This concerns the collection of duly substantiated and verified emissions data from installations that will only be covered by the EU ETS as from 2013, and the national lists of installations and the allocation to each one. For the remaining provisions, the national laws, regulations and administrative provisions only have to be ready by 31 December 2012. The Commission has already started the work on implementation. For example, the collection and analysis of data for use in relation to carbon leakage is ongoing (list of sectors due end 2009). Work is also ongoing to prepare the Regulation on timing, administration and other aspects of auctioning (due by June 2010), the harmonised allocation rules (due end 2010) and the two Regulations on monitoring and reporting of emissions and verification of emissions and accreditation of verifiers (due end 2011).What is the emissions trading scheme and does it work Tuesday 7 June 2011 16.26 BST The European Unions Emissions Trading System (ETS) is the worlds biggest scheme for trading greenhouse gas emissions allowances. Launched in 2005, it covers some 11,000 power stations and industrial plants in 30 countries, whose carbon emissions make up almost 50 of Europes total. A cap on the total emissions allowed within the scheme is set, and allowances adding up to the cap are provided to the companies regulated by the scheme. The companies are required to measure and report their carbon emissions and to hand in one allowance for each tonne they release. Companies can trade their allowances, providing an incentive for them to reduce their emissions. The current cap is set to fall by 1.74 annually to achieve a target of reducing emissions in 2020 to 21 below their level in 2005. In June 2011 the price of an allowance was around 16. The trade in permits is worth around 150bn annually, dwarfing other emissions trading schemes (the Clean Development Mechanism market established by the UN is valued at 1.5bn annually). In a basic sense the ETS has worked. It has set a cap on half of Europes carbon emissions, which were previously unregulated, and the companies covered by the scheme are no longer free to pollute. Carbon has a price and this influences the economics of burning fossil fuels. For example, burning coal creates more carbon pollution than burning gas, so coal plant operators need more permits. The higher the price of the permits, the more expensive it is to use coal rather than gas. Power companies choosing how to generate electricity therefore have an extra cost associated with the more polluting options, so theyll choose gas over coal more of the time. Putting precise numbers on how far the ETS has worked in practice is difficult, as it means estimating what the level of pollution would have been if the ETS was not in place. It is likely, however, that in its first few years, the scheme was responsible for turning an anticipated increase in emissions into a decline of 2.5-5. One in-depth study analysed background emissions, economic trends and weather patterns, and concluded that between 2005 and 2007 the ETS reduced emissions by 120-300m tonnes, with a best guess of 210m tonnes across Europe. These are fairly modest gains especially in the context of rapidly of increasing imports of carbon-intensive goods from China and elsewhere and although steeper reductions have been set for the third phase of the ETS, which runs from 2013 to 2020, the policy has been heavily criticised and beset with problems. not least of which is the large number of permits expected to be held over from the current phase. Nonetheless, Europe has a price on carbon and a working mechanism to limit and reduce climate pollution, which puts it further ahead than other major regions in the world. The ultimate climate change FAQ This editorial is free to reproduce under Creative CommonsReport: The EU Emissions Trading System Report published: October 2012 As countries around the world explore and implement emissions trading systems to tackle climate change, they can learn important lessons from the worlds first and largest such system: Europes. The European Union Emissions Trading System (EU ETS) puts limits on carbon dioxide emissions from more than 11,000 power stations and industrial plants, as well as aircraft operators, in more than 30 participating countries. It covers approximately 45 of the EUs total greenhouse gas emissions. Since its start in 2005, the EU ETS has driven significant reductions in greenhouse gas emissions even during periods of growth in Europe8217s gross domestic product, sparked innovation in low-carbon processes, and achieved these results at just a fraction of predicted costs, with no negative effects on Europes overall economy. Discussions will continue in Europe on proposals to tighten the EU ETS pollution limits further not only to strengthen emission reductions, but also to stimulate economic growth. The Environmental Defense Fund (EDF) report, The EU Emissions Trading System: Results and Lessons Learned . reviews the performance of the EU ETS from 2005, and focuses on three central questions: Is the EU ETS reducing greenhouse gas emissions in Europe Is the EU ETS efficiently meeting its goals, given media attention to over-allocation of allowances, price volatility, windfall profits, and the integrity of international carbon offsets Has the ETS addressed its security vulnerabilities, and did these vulnerabilities affect the systems emission reductions Download the report Results and recommendations Based on our analysis of the EU Emissions Trading System, EDF has identified six major lessons from the EU ETS, and developed policy recommendations to strengthen or establish strong emissions trading systems in countries, regions and states around the world. Result: Significant emission reductions at minimal cost. Recommendation: Emulate the successful design of and improvements to the EU ETS, including its focus on the environmental integrity and enforceability of the emissions cap, to unleash the proven effectiveness of cap and trade in stimulating low-carbon innovation. Recommendation: Stimulate long-term emission reduction investments by maintaining a predictably declining, enforceable, science-based cap on carbon. Result: Increased investments in reducing emissions. Although over-allocation of allowances and a sharp drop in their prices occurred during the programs pilot phase in 2005-2007, the policy stability created by longer-term targets subsequently led to durable investments in reducing emissions and deploying low carbon strategies. Recommendation: Base emissions caps and resulting allowance allocations on measured and verified historical emissions, rather than on estimated or projected emissions. Recommendation: Provide a predictable long-term policy environment that allows banking of allowances between trading periods. Result: Windfall profits. Windfall profits occurred in some member states but can be avoided using a variety of policy tools. Recommendation: Establish appropriate regulatory oversight of public utilities, and auction some or all allowances. Result: Some improvement in management of offset programs. Reforms have improved the elements of the EU ETS that allow emitters to tender credits earned from projects reducing emissions in developing countries (offsets), but further reforms would be useful. Recommendation: Ensure offset programs have rigorous monitoring and accounting methodologies to clarify that emission reductions are additional (i. e. below a credible baseline) Recommendation: Adopt reforms that allow international offset credits only from jurisdictions that have capped some portion of their emissions, or only from least-developed countries. Recommendation: If linking to other nations emissions trading programs, do so preferentially with nations that adopt caps or limits on major emitting sectors. Result: Reduced fraud and theft. The EU ETS has made significant progress in preventing any recurrence of the tax fraud and theft of allowances that occurred during the program8217s early years. Recommendation: Establish effective governance and regulatory bodies, as well as preventive electronic security systems, to adapt to evolving cyber attacks and other market security threats. Result: More investments in low-carbon solutions. Companies and entrepreneurs have responded to the ETS and its complementary policies with a diverse range of profitable investments in low-carbon solutions. Recommendation: Institute an ambitious cap-and-trade system to encourage business to think creatively about reducing greenhouse gas emissions. What8217s next As the first large-scale CO 2 cap-and-trade system, the EU ETS offers a unique opportunity for other regions, nations, states, and even local jurisdictions considering carbon-trading systems to learn from its experience and continue to build on its success. See how California can benefit from these lessonsMonitoring, reporting and verification of EU ETS emissions The monitoring and reporting of greenhouse gas emissions must be robust, transparent, consistent and accurate for the EU emissions trading system (EU ETS) to operate effectively. Annual compliance cycle The annual procedure of monitoring, reporting and verification (MRV), together with all the associated processes, is known as the ETS compliance cycle . Industrial installations and aircraft operators covered by the EU ETS are required to have an approved monitoring plan for monitoring and reporting annual emissions. This plan is also part of the permit to operate required for industrial installations. Every year, operators must submit an emissions report . The data for a given year must be verified by an accredited verifier by 31 March of the following year. Once verified, operators must surrender the equivalent number of allowances by 30 April of that year. The rules related to the compliance cycle are set out in two regulations: Guidance and support To promote administrative efficiency and a harmonised approach across countries, the European Commission provides templates as the basis for monitoring plans annual emission reports (including tonne-kilometer reporting by aviation operators) verification reports improvement reports. It also provides guidance and templates to promote more harmonised and cost-effective application of the regulations throughout all ETS countries support the required mutual recognition of accredited verifiers. For more information, see the documentation tab. Further tools for aviation operators Additional tools and guidance have been developed for aviation operators. Small emitters (less than 25 000 tonnes of CO2 per year) can determine their fuel consumption and CO2 emissions using Eurocontrols simplified monitoring tool verify their emissions using data from the ETS support facility. without any modification. The Commission has also issued Guidelines to the national authorities on the detailed interpretation of the aviation activities that are within the scope of the EU ETS Guidance to verifiers . elaborating on some aviation-specific issues with a particular focus on reports of small non-commercial aircraft operators using Eurocontrols small emitters tool For more information, see the documentation tab. Legal framework Regulations Monitoring and Reporting Regulation (MRR): Guidance and templates Accreditation and Verification Regulation (AVR): Guidance and templates Joint MRR and AVR Guidance Frequently Asked Questions about MRR and AVR Training documents Data exchange formats Compliance Article 21 Reporting by Member States Further tools for aviation operators Monitoring and reporting guidelines Verification guidance for aviation Small emitters tool Guidance documents developed by Member States Example monitoring plans Interpretation of aviation activities
No comments:
Post a Comment